Om 2015 – en slags årskrönika

Att summera året. Det kan nog vara bra, jag tror på att göra avstämningar här och där. Jag har haft ett roligt år men jag tycker inte att jag har gjort så särskilt mycket speciellt. Då är ju sociala medier, och att jag använder dem flitigt, inte dumt alls faktiskt. Mina mest gillade bilder är också några av de jag gillar allra mest själv. Att vara i fjällen, att springa i fjällen, att göra yoga, att hänga på strandpromenaden – eller valfri kombination av dessa – är guldkant på min tillvaro. Men vad gjorde jag mer? Jag har inte gjort någon klassiker, inte fått barn, inte tagit examen, ingenting. Inget speciellt, det har varit ett helt vanligt år men ett riktigt bra sådant ändå.

Ökat till nio mest gillade bilderna så är det fortfarande fjäll, solnedgångar och löpning i olika kombinationer och här smyger det sig in: två fjällhelger med nya kompisar som också älskar fjäll och aktiviteter. Jag testade också triathlon för första gången, nåt jag haft på känn att jag skulle gilla. Det är urkul! Jag hann träna två gånger och sen tävlade jag, i motionsklass förstås men det var kul och spännande nog.

Jag har sammanfattat årets träning 2015 som bestod av drygt 260 timmar fördelat på 211 dagar och 30 olika aktiviteter. Jag har också sammanfattat  om resorna 2015 som gick till Fuerteventura, Lanzarote, Cabo Roig och London (och en hel del närmare ställen också).

Förutom det så när jag tänker efter så har jag klämt 15 högskolepoäng i nationalekonomi helt frivilligt, jag har spenderat totalt ungefär sex veckor (!!) i fjällen, jag har gjort klart en spanskakurs som legat som surdeg i flera år, jag har yogat regelbundet och mer än jag gjort någonsin, jag har gått hundfotokurs och bildredigeringskurs, jag har gjort mitt bästa på jobbet och det har varit både lärorikt och också gjort nytta, jag har börjat instruera Mojo Flex, jag var med på älgjakt igen för andra gången och jag hann knappt dricka upp första kaffeslurken innan det small den här gången också och jag har köpt bil.

Vad mycket en hinner på ett år ändå. Saker som liknar en checklista, men det som är värdefullt är ju ögonblicken. Ögonblicket då det small i älgskogen och min morbror for upp från ryggsäcksstolen med segerknuten näve, ögonblicket då jag hoppade från flotten ner i den iskalla ån och sen sprang in i bastun igen, de klingande skratten då mina kompisar hittade skägglav i skogen vid Örnbo (och gjorde mustacher, förstås), värmen från solstrålarna som träffade ansiktet då jag sprang ut ur skogen och passerade milen första gången utan att varken få ont, tycka det var jobbigt utan bara njöt på en mjuk äng. Många, många fler stunder att spara i minnet och plocka fram stunder precis just som nu. Mitt i smällkalla vintern, då sol, värme, avslappning och tjohej aldrig känts längre bort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s